Maybe this time
Skolan va jobbig idag. Sov nästan ingenting inatt, mamma åkte in på operation för den grejen i hennes öra och jag blev orolig självklart så jag hade assvårt för att somna.
Sen på morgonen ringde Anna när jag hade Leadership och berättade att allting va okej och så. Jättekul att prata med henne igen. Känns bra att höra från hemma igen :)
Sen på Study Hall ringde mamma och självklart blev jag ledsen igen.
Sen resten av dagen så gick hela skolan fram till mej och gav mej en kram och sa att de hoppades att allting va bra. Till och med lärarna tyckre synd om mej. Så går det när man börjar gråta och går ut ur klassrummet i Amerika, efter tio minuter vet alla om det och så är alla supersnälla.
Efter skolan blev det en vända till Target där jag inhandlade lite smink, sharpies, hårfärg och köpte pennor och skrivbok till skolan.
Nu är det Vänner och Macbeth-läxa. Prov imorgon ju! :S
Puss o Kram alla!
Oj, det visste inte jag! Hoppas att allt är bra med henne! Massor av styrkekramar till dig! Det är jobbigt att vara långt ifrån varandra när man känner att man bara vill vara nära sina kära! Men det dröjer väl inte länge tills familjen kommer och hälsar på! Tiden går så himla fort! Hoppas att du trivs och har det bra! kram Misan
